november 8, 2007 vid 10:24 e m (familj, livet, minnen)
När jag var liten älskade jag, som de flesta barn, att leka. På sommrarna var jag och mina bröder alltid ute och lekte fantasilekar, där våra hjärnor var de enda som satte gränserna. Tjuv och polis eller jägare och villebråd, var våra favoriter, bland många andra. Hade bonden sått vete på åkrarna kring huset, spenderade vi oräkneliga timmar med att göra gångar i det, och leka kurragömma(Jag vet att man inte får göra det, men det var ju så jäkla roligt)
Ett tag hade vår kära far en gammal bil stående i trädgården, och det roligaste som fanns vara att leka mamma, pappa, barn på väg ut på semester. Andra dagar spenderade vi på våra cyklar, åkandes fram och tillbaka längs cykelvägen, och ibland förvandlades vårt hus till en båt, med grusgången som hav. Vi spenderade mycket tid i sandlådan, byggde vägar och lekte med bilar. Och gjorde geggamojja. Sand och vatten i en härlig blandning. Vilka tider det var. Jag minns dem varje gång jag tittar till min blogg, och ser hur den sköter sig. Och jag blir alltid lika glad(för er ouppmärksamma heter bloggen Geggamojja.)
Tyvärr har jag och mina bröder växt upp, och det passar sig inte riktigt längre med lekar, även om fantasin absolut inte har försvunnit. Jag minns de svunna tiderna med glädje, och hoppas att mina framtida barn också kommer ha så pass stor fantasi att en trädgren kan förvandlas till…ja, till vad som helst egentligen.
2 kommentarer
augusti 23, 2007 vid 4:55 e m (fest, livet, minnen, vänner)
När jag var liten och jag vid något ovanligt tillfälle fick smaka en klunk öl ur min käre fars burk(han har tydligen inte förstått hela grejen med glas) kunde jag inte gör annat än att grimasera, spotta och sedan skölja munnen med någon slags vätska, eller vad som helst egentligen. Allt för att få den beska, äckliga smaken att försvinna ur min mun och ur mitt liv.
Sedan blev jag äldre, och bevisligen klokare. Och ekonomisk. När man ger sig iväg ut för att svira runt lite är öl det absolut billigaste i alkoholväg man kan köpa, och lets face it, det blir inte roligt utan alkohol. Därför köper man öl. Därför köpte jag öl. I början ville jag fortsätta i samma fotspår jag gått i som barn, fortsätta grimarsera med varje klunk, det naturliga tillbehöret till en stor stark blev en grimars, inte de mer förväntade jordnötterna.
Men, oh lycka och glädje, efter otaliga kvällar ute, otaliga kvällar med öl, har jag nu lärt mig att njuta av smaken. Nu köper jag öl för att det är gott, njutbart rent utsagt, och något som man kan längta efter. Som sagt, jag har blivit klokare…
Och det blir alltid extra trevligt att köpa öl när man har sällskap av sina kära vänner, på kära gamla 55:an. Tack för igår hörrni!
Kommentera
augusti 4, 2007 vid 9:24 e m (livet, minnen)
När jag var liten fanns det alltid massor med saker man inte fick göra, som var förbjudna. Man fick absolut inte stanna uppe senare än klockan åtta(förutom på nyårsafton, då man ändå slockande som ett ljus klockan fem över tolv), inte se på läskiga filmer med mycket blod och död, trots att man lovade att man inte skulle få mardrömmar, inte äta godis mitt i veckan, hur sugen man än var, inte äta upp all sockerkakssmet, trots att den smakade så mycket godare än den färdiga sockerkakan. Listan med förbjudna frukter kan göras lång.
Och när man fick ett av dessa otaliga förbud lagt över sig sa man alltid att När jag blir stor ska jag minsann vara vaken hela natten, bara se på läskiga filmer, äta godis varje dag, och bara äta sockerkakssmet, aldrig sockerkaka! Mina föräldrar skakade alltid på huvudet, log lite, och sa att så hade de också sagt när de var små, men inte hade det blivit så inte. Då skrattade jag bara och sa att Jag, jag ska minsann bli annorlunda!
Nu har jag då blivit stor, enligt de flesta i alla fall. Nu har jag alltså rätten att vara vaken till gryningen, äta kilovis med godis på en helt vanlig onsdag och se på filmer fyllt med rött gegg. Men nu har jag även insett att jag inte behöver bryta alla dessa barnsomens begränsnigar, att jag inte ens vill göra revolt mot den regelfyllda barndomen. Har man ett jobb, eller för den delen, ett liv att sköta kan man inte vara vaken hela natten, även om man får. Jag har ganska så svårt för läskiga filmer, speciellt om de innehåller minsta spår av dockor och clowner. Jag har insett att godis faktiskt är ganska onyttigt, det är dessutom fullproppat med nedsmälta djurfötter. Och sockerkakssmeten smakar inte längre alls lika gott som den gjorde när man var liten, det är ju trots allt praktiskt taget bara ägg och socker ihopvispat.
Och jag inser något. Man är inte stor när man äntligen får göra allt det där förbjudna som man har drömt om i så många år. Man är stor när man inser att trots att man får plocka av alla dessa förbjudna blommor behöver man inte göra det. Det räcker med att njuta av doften…
Kommentera
juli 20, 2007 vid 3:56 e m (fest, livet, minnen, vänner)
Lever är fan det äckligaste som finns.
Det tyckte jag inte som barn, då ansåg mina smaklökar att levergryta med potatis och lingon var något som var helt okej att tugga i sig. Sedan gjorde jag ett uppehåll med leverätandet på några år, min kära mor slutade helt enkelt laga det, även fast vi fortfarande tyckte om det. Men nu har hon börjat igen…
Jag trodde först att jag skulle tycka det smakade okej, men så gjorde jag det stora misstaget att se på när hon skar upp levern i bitar. Jag mår illa bara jag tänker på det, och ännu mer illa när jag äter det. Äcklig färg, vidrig konsistens, och numera, motbjudande smak. Något av det värsta man kan äta faktiskt. Kött är ju i regel djurens belöning 
till människan, men levern måste fan i mig vara deras straff. Och det hela blev ju inte heller bättre av att resterna av grytan slank ner till lunch idag. Jag orkade inte laga någon mat, och det straffade sig. Verkligen. Då ser jag mycket mera fram emot återföreningsmiddagen ikväll på Sangria. Det kommer bli gott. Och dyrt. Men vad gör egetligen det?(en hel del…)
Kommentera
juni 23, 2007 vid 12:53 e m (minnen)
När jag vaknade i morse saknade jag mina promenader på stranden när jag var på Irland. Varför bor inte vi nära havet?
| View Show | Create Your Own
Kommentera
maj 17, 2007 vid 7:13 e m (framtid, livet, minnen, vänner)
I see you baby, shaking that ass, shaking that ass! Det är ju trots allt kristhimmelsfärd , och jag har spenderat dagen med att minnas. Det har inte funnits så mycket mer att göra.
Gymnasiet, vilken underbar tid vi hade ändå. Inga bekymmer, och bara skoj(yeah right) Jag minns de dagarna man vaknade, och faktiskt var glad över att få gå till skolan(töntigt, jag vet) främst, självklart, för att träffa alla roliga människor. Jag minns ändlösa disskusioner och dåliga skämt, felsägningar och irriterande personer. Och händelseschack, mitt kära händelseschack. Vilken underbar idé, och vilket utförande sen. Jag måste skaffa mig en kopia. Och resorna sen. Tyskland var ju helt underbart, jag älskar tåglekar. Fast det mest underbara är väl nästan att jag minns gymnasiet med glädje. Jag vill inte göra om det dock, tre år räcker bra åt mig.
Och nu är det bara att se in i framtiden….vad som helst kan ju faktiskt hända, men jag tänker mig att det kommer bli bra. Jag längtar tills jag kan kalla mig student istället för arbetslös. Det låter så otroligt mycket bättre. Det här kommer bli bra, annars jäklar…
Det finns väl bara typ två personer till som förstår vad som menas med shaking that ass, men oj vad jag skrattar. Det blev ganska många tågresor i skrattets tecken, tack för det. Verkligen tack.
Kommentera
