Jaha, så har man läst färdigt sista Harry Potter-boken. Kan inte säga annat än att jag är lite besviken. Visst, den hade sina stunder, och visst, lite spännande var den, men på vissa ställen kändes det verkligen som om författaren, J.K Rowling, bara hade suttit och ordbajsat fram meningar, för att boken skulle bli så lång som möjligt.
I och för sig går det kanske inte att förvänta sig att en bok riktad mot barn och ungdomar ska roa en tjugoårig liten cyniker, men har man väl börjat läsa serie går det ju inte att sluta innan det riktiga slutet.
Och vilken början det var sen. När man var 12 år, och läste första boken kunde man inte annat än älska den, och i hemlighet hoppas på att ett brev från Hogwarts skulle dimpa ner i brevlådan. Eller, ännu hellre falla ner genom skorstenen, fastsatt på benet av en rufsig uggla(faktumet att vi inte ens hade någon skorsten glömdes passande bort.) Men medan jag växte gjorde inte Harry Potter det, även om han blev äldre verkade han vara lika dum som han var när han var elva.
Han har irriterat mig en hel del genom åren, hans ständiga antagonism mot både Draco Malfoy, och Severus Snape, en personlig favorit, och en del av hans larverier. Ska inte avslöja för mycket av den sista boken, för de få själar som ännu inte läst den, men jag måste säga att jag är besviken på både Snapes och Malfoys roller i den, de borde ha varit större, det var de verkligen värda. Men även den något lama slutstriden, och hur ihophafsade alla förklaringar verkade, gjorde att boken inte helt kunde gillas. Kommer dock sakna Harry Potter, och hans magiska värld. Lite i alla fall…
Jaha, då var det dags igen. Ny vecka, nya kemilektioner. Självfallet börjar vi åtta varje dag förutom en, så vanan att sova några timmar när jag kommer hem kommer fortsätta får jag anta. Vilket gör att jag kommer få svårt att somna på kvällen, och att jag kommer få mindre tid till att plugga. Jag frågar mig om jag hinner gå på träningen idag, känns som om jag borde vara hemma och plugga, men det känns också som om jag borde träna… Och frågan är om jag kommer hinna plugga speciellt mycket senare i veckan också. Tenta nästa torsdag. Usch och fy och blä just nu…
Jag kan bara inte förstå det. Heath Ledger död. Varför? Varför är livet så ömtåligt? 28 år hann han bara bli. Åtta år äldre än mig. Får mig att må dåligt. Vad kommer hända när jag är 28. Kommer jag ha åstakommit något då? Jag hoppas det.
Nej, om man skulle ta och titta på Brokeback mountain igen…Och tipsa er om att läsa Andrevs inlägg om Heath. Det är bra…
”Men jag kommer verkligen att sakna Heath, han var så skicklig på att skildra kvävda känslor utan att väsnas, tuggade ofta på en stum replik medan de där väldiga käkmusklerna brottades under huden och berättade allt om sorgen, vreden, kärleken under ytan”
När hände det här egentligen? När slutade jag bry mig om sport?
För några år sedan när det svenska landslaget i, vad som helst egetligen, skulle spela i ett mästerskap satt jag praktiskt taget klistrad framför tv:n och hejade. Upptäckte typ igår att handbolls-EM går av stapeln just nu. I Norge tydligen. Och tv 4 sänder hela skiten. Där ser man. Hade jag ingen aning om.
Något annat som jag glömt är hockey. Även om jag aldrig tyckt att det har varit speciellt roligt minns jag den tiden då jag faktiskt kunde intressera mig för vad som hände under en match eller hur det gick för ett visst lag. Inte idag. Det enda jag fortfarande är något så när intresserad av fortfarande är landslagsfotboll, men jag undrar hur lång tid det intresset kommer vara, nu när jag inte har David som pushar på.
Det hela kan antagligen ha att göra med mitt bristande intresse för tv. För tillfället följer jag inga, jag upprepar, INGA, serier som går på tv just nu, och den enda som antagligen kommer locka mig när den kommer tillbaka är Dexter, och Men In Trees, men frågan är hur länge. Jag är så otroligt stolt över mig själv att jag har slutat slötitta på tv när jag inte har något annat för mig.
Kan antagligen ha att göra med allt pluggandet, och förmodligen tiden jag spenderar framför datorn. Det hade ju inte varit helt fel om jag hade spenderat tiden framför den flimmrande skärmen med att jobba på min Dröm, men jag har ännu inte ens lagt in den på min dator. Skäms på mig.
Nej tiden spenderas mest på msn, där de flesta av mina underbara vänner befinner sig. Inget fel med det, jag önskar bara att jag hade kunnat vara lite mer produktiv. Får se om det någonsin kommer hända.
Annars ingenting, förutom att jag ser fram emot den eventuella ölen imorgon, utgången på lördag, och början av februari…
Jaha, så var man hemma från en helgen i Vingåker då. Och otroligt nog överlevde jag den på något sätt, det måste ha varit en lugn helg, även om det blåste en hel del.
Finns inte så mycket att berätta faktiskt, träffade Koffes mamma och syster, och hans störtsköna pappa. Jag tror nog jag vill bli lite som honom när jag blir stor. Fick mig en ordentlig titt på Vingåker också, intressant om man gillar småstäder. Mest bostadshus överallt, och ehum…centrumet(typ en Ica-affär).
Och så den stora attraktionen så klart, Vingåker factory outlet. Kom därifrån med en ny väska och ett par nya skor, som kommer göra mig jättelycklig. Hade jag inte haft Koffe med mig hade jag nog stannat där inne hela dagen dock, och tittat på kläder, men lite snäll kan jag allt vara. Ibland. Mycket mer hände faktiskt inte, vilket var skönt efter en lång vecka tillbaka i skolan.
Fick precis höra av Koffe att hans föräldrar tyckte jag var ”en trevlig och söt jänta”, så nåt måste jag ha gjort rätt i alla fall, även som det kändes som om jag var alldeles för tyst. I vanlig ordning. Jag är så dålig på att prata med människor jag inte känner. Att jag skaffat mig vänner är något jag verkligen inte kan förstå. Men men, jag är glad att jag har dem i alla fall, precis som jag är glad att jag följde med upp till Vingåker.
Jaha, då har det hela börjat igen. Kemi B är det som gäller för hela slanten just nu, och så kommer det bli de närmaste veckorna. Det är ju tenta om tre veckor. Gud så lycklig jag är. Inte.
Något som dock ska bli roligt är besöket i Vingåker i helgen. Ska bli trevligt att se staden som man hört så mycket märkligt om. Förhoppningsvis är den lite mer normal än vad Andreas och de andra har fått det att låta. Fast man vet ju aldrig. Lite nervös över att träffa Koffes föräldrar är man allt, men förhoppningsvis kommer de inte äta upp mig. Men man vet ju som sagt aldrig med folk ifrån Vingåker…
Saker jag borde gjort under julledigheten, men struntat i att göra:
Städat bort och sorterat alla mina papper på skrivbordet,
Pluggat matte och kemi,
Bestämt vad jag ska göra i höst,
Träffat mina vänner(jag har träffat dem, inte tillräckligt bara)
Motionerat mer,
Skrivit, på vad som helst egentligen,
Borde väl kanske spenderat mer tid med min familj,
Ätit mindre onyttigheter,
…
Och så vidare. Listan skulle säkerligen kunna göras milslång. Så jag har alltså en hel del att ta igen imorgon, den sista dagen på ledigheten. Men det blir inget med det. Imorgon firar jag och Kristoffer 1 månad. Oj vad vuxet…
Så var man där igen, nere i träsket. Praktiskt taget beroende av The Sims 2. Igen. Det tog ett tag att komma ur det förra gången, så jag antar att det kommer bli många nätter då man ligger och drömmer om de perfekt tapeterna, eller kanske till och med det perfekta jobbet, och den perfekta partnern. Jag har aldrig varit så mycket för att spela med mina simar, det är mera själva uppbyggnaden av deras hus som varit det intressanta. I ett annat liv hade jag definitivt varit arkitekt.
