Geggamojja

Jag spenderar i genomsnitt cirka 26 minuter på pendeltåget varje dag. Och som van tågpassagerare har jag naturligtvis insett vilken erfarenhet och kunskap det ligger bakom att åka tåg på rätt sätt. Jag går till och med så långt att jag kallar det en vetenskap.

Det hela börjar när man ska kliva på tåget. Är det ett halvtåg som går ända till Tranås ska man räkna med att det är mycket folk, det kvittar vilken tid på dygnet det är. Då gäller det att snabbt inta sin position, så att dörren till tåget hamnar precis i närheten där man står, så att man blir en av de första ombord.(Räkna med att dörren kommer hamna ungefär under skylten där tågets avgångstid står. Om du är i Linköping, på väg mot Mantorp, vill säga.)

Är man först ombord kan man fritt välja vilken plats man vill sitta vid, eftersom tåget ofta är så gott som tomt när det kommer in till perrong. Själv brukar jag välja en plats vid ett två-säte, gärna vid ett fönster, så man kan titta ut istället, och slippa se alla Vikingstad-fjortisar. Men valet är självfallet fritt.

Är man däremot lite försenad, och anländer efter att dörrarna har öppnats, och hamnar långt bak i den klunga av människor som alla samtidigt försöker trycka sig in i tåget, kan det bli svårare att på tag på plats, inte minst en bra plats. Då gäller det, att så fort man kommit in, slänga sig ner på första bästa lediga säte. Risken är då stor att man har det hemska ödet att tvingas sitta bredvid en av tidigare nämnda Vikingstad-fjortisar. Men det brukar inte vara hela världen, har man riktig otur kan man ju få stå, vilket är det varje tågåkare med vett vill undvika.

Det som dock kan vara ännu jobbigare än att kliva på ett fullsmockat tåg, och tvingas lyssna på högstadieungdomars ”problem” är att komma till ett tåg som är lite lagom fullt. Ungefär hälften av platserna är upptagna, vilket innebär att det finns gott om lediga platser, bara att de betyder att man måste sitta bredvid någon okänd människa, som, lets face it, skulle kunna vara en psykopat, eller vad som helst egentligen.(Detta kvittar självklart om tåget hade varit knökfullt.) Då är det väldigt många gånger man väljer att stå, istället för att sätta sig, bara för att slippa allas blickar när man väljer någon att sätta sig bredvid.

När man då har satt sig bekvämt gäller det att hitta något bra att sysselsätta tankarna med de cirka 13 minuter som tågresan brukar ta. Musik är ett måste, annars vet man aldrig vad man kan tvingas lyssna till. Fjortisars kärleksproblem, tanters bästa recept eller killarnas berättelse om senaste tur på mopeden.
Något annat som är mycket viktigt, i alla fall för mig, är att ha något att läsa. Man kan ju vara orutinerad, och nöja sig med Extra Östergötland, men deras artiklar är ju inte direkt djuplodande, och står sig inte speciellt länge. Då är det bättre med böcker. De allra flesta av mina böcker har sett insidan på Östgötatrafikens pendeltåg ett antal gånger, de som har varit med flest är nog Liftarens guide till galaxen, och Good Omens. Och jag är definitivt inte ledsen över det…

Att kliva av är dock något jag tror ni klara av själva, om ni inte vill att jag ska teorisera kring ämnet vilken tidpunkt som är den ultimata att resa sig upp. Tipset jag kan ge er är att göra som jag, res dig upp nästan när tåget stannat, tidigare om du sitter bredvid någon, på det innersta sätet. Och håll dig för guds skull i så du inte pinsamt nog ramlar när tåget stannar… 

Tihi, nu har jag äntligen gått och köpt mig själv en alldeles egen dator. En laptop, en sån som jag gått och drömt om i flera år nu… Jag tänker mig att det här inköpet kommer förändra hela mitt liv. Jag vet inte riktigt hur än bara…
Men nu när jag fått messenger att fungera finns det ingenting som kan stoppa mig. World, here I come…

Helg, bra. Sömn, trevligt. Plugga, nåt jag SKA göra. Jag lovar.

Over and out.