juli 30, 2007 vid 4:02 e m (film, livet)
Idag känner jag för att lägga mig i min säng, rulla ihop i fosterställning, ligga tyst, och bara vara. Ingmar Bergman är död. Sveriges största, och bästa regissör genom tiderna har försvunnit från jorden, och lämnat den tom. Kommer vi någonsin igen få se någon eller något i hans like? Kommer svenskarna någonsin göra en bra film igen, eller är vi dömda från och med nu? Kommer någon kunna bära upp en basker så som han gjorde det? Är detta slutet för ångestfyllda svenska filmer? Ångestfyllda filmer i allmänhet? Vad kommer hända nu? Många frågor, som kräver funderande.
Jag har alltid tänkt att Ingmar Berman skulle leva för alltid, att han var för viktig för att bara försvinna. Det enda vi har kvar nu är minnet, och hans underbara filmer. Det sjunde inseglet, Fanny och Alexander, Smultronstället… Jag har sett alldeles för få av hans filmer. Men det ska bli ändring på det. Det måste det bli.
Jag, VI, får aldrig glömma.
Kommentera
juli 29, 2007 vid 5:30 e m (fest, livet, tv, vänner)
Trött är väl ett ord som sammanfattar dagen ganska bra. Och ännu tröttare blir jag när jag tänker på att jag ska jobba imorgon, och sedan fortsätta jobba sex dagar under nästa vecka. Gyllene.
Men jag hade ju trevligt igår, roligaste festen på länge, även om golvet var lite hårt att sova på, speciellt utan kudde. Men men, smällar man får ta. Jag vet inte riktigt vad jag ska berätta för er om, jag är inte så mycket för att prata om hur otroligt full jag var, och vilka dumma grejer jag gjorde, så jag struntar i det helt enkelt. Jag tror istället jag ska återgå till nedladdade avsnitt av Jericho. Ha det!
Kommentera
juli 27, 2007 vid 4:42 e m (framtid, jobb, livet)
Idag känner jag mig vuxen. En härlig känsla, och här är några av anledningarna till att den infunnit sig:
¤ Jag känner mig alltid otroligt vuxen när jag tänker på att jag har ett jobb att sköta, ett jobb där jag faktiskt har ansvar, där folk litar på att jag ska kunna mitt jobb, där jag har viktiga saker att göra, och hjälper människor som inte skulle klara sig utan mig.
Jag känner mig även vuxen när någon frågar om vi ska hitta på något, och jag kan ge svaret, att tyvärr, det kan jag inte. Jag måste jobba. Tyvärr kanske det inte riktigt uppväger faktumet att jag har ett jobb, och inte kan hitta på vad jag vill när jag vill…
¤ Idag efter jobbet tog jag en sväng förbi systembolaget för att införskaffa lite alkohol inför helgen. Hade jag varit en annan person än den jag är hade jag säkerligen gått runt hela dagen på jobbet och pratat om att jag måste till systemet. Men som tur är är jag inte en sån person, för ärligt talat är de ganska irriterande. Istället gick jag och kände mig vuxen för mig själv, när jag hela dagen tänkte att jag var tvungen att gå till systemet efter jobbet.
¤ Min tid den här eftermiddagen har gått till att fundera på framtiden, och börja fila på ansökan som ska skickas iväg till CSN. Jag har fortfarande inte bestämt mig för hur mycket lån jag ska ta, och behöver ta, för att överleva, men det lutar mot tio veckors låneri/termin. Jag ska ju trots allt bo kvar hemma.
¤ Imorse hjälpte jag en engelsktalande man att hitta rätt i Mantorp. Vad han gjorde här klockan kvart över 6 på morgonen är en fråga jag fortfarande inte har ett bra svar på, men jag hoppas att han hittade rätt, Vifolkavägen skulle han bestämt till. Och på väg hem ifrån jobbet hjälpte jag en tant som varit och tittat på orienteringen att hitta rätt tåg. Stockholm var hon ifrån, vilket fick mig av någon anledning att känna mig ännu vuxnare.
När jag kom hem åt jag dock en glasspinne, plus att alkoholen som införskaffades bestod av cider, inte det lite vuxnare vinet, vilket sänkte min ganska höga mentala ålder en hel del. Så imorgon är jag nog tillbaka som vanligt igen, med en helt normal ålder, både mentalt och kroppsligt…
1 kommentar
juli 26, 2007 vid 8:09 e m (familj, jobb, livet)
Min lilla älskling är borta. Diesel Arne, eller Lillkiss som han även kallas. Sedan i lördags har han varit som bortblåst, och det är klart att man blir lite orolig. Jag vet ju dock att han är en hankatt, och de har ju ibland en tendens att vara borta ett tag, för att sedan komma tillbaka efter någon vecka eller två. Det är det jag går och hoppas på, för tanken på något annat gör mig kall…iskall.
Annars är allt lungt, jobbet känns okej, trots att jag går omkring och är ganska trött mest hela tiden. Det är egentligen ganska lustigt hur alla reagerar när man berättar att man jobbar på ett äldreboende. De frågar hur det är, och förväntar sig att man svarar att det är dåligt, jobbigt och tråkigt. Men jag kan inte ge dem det svaret. Jag tycker faktiskt att det är ett intressant och givande arbete som inte alls är dåligt, inte speciellt jobbigt(bara ibland) och inte direkt tråkigt. Så det så!
1 kommentar
juli 25, 2007 vid 5:29 e m (film)
Idag blev påmind om hur mycket jag hatar människor som envisas med att prata under filmerna på biografer. Värre, människor som envisas med att inte stänga av sina mobiltelefoner under filmen. Men värst är nog fasen människor som skrattar på helt fel ställe, där inget roligt händer. De skrattar, och drar med sig alla andra i publiken som känner sig lite osäkra, och inte är säkra på om de borde skratta eller inte(som regel gör de alltid det, bara någon annan gör det) Och de är tydligen ganska många också. Det måste vara något magiskt med biosalonger, som tar ifrån vanligtvis säkra personer all deras inneboende säkerhet, och gör att de helt litar helt på andra, och deras mycket disskutabla åsikt om vad som är roligt, och vad man blr skratta åt. Det sker automatiskt att humorn i en biosaling ligger helt i nivå med den i salen som har sämst humor, om inte lägre.
Jag är fortfarade väldigt bitter efter upplevelsen jag hade när jag såg Brokeback Mountain på bio(en helt underbar film förresten). Som ni kanske vet är det en film där roliga saker(saker man borde skratta åt) sällan, om inte aldrig händer. Men personerna jag hade turen att dela salong med var på tok för obekväma med en film där två män blir kära i varandra, och gör en hel del annat med varandra också, för den delen. Därför duggade skratten nästan tätt, när något som kanske, med fantasi, skulle kunna kallas kul, skedde. När dessa ögonblick kom briserade salen i osäkra skratt, högljudda dessutom.
Fan vad jag hatar er som satt där i salongen tillsammans med mig, och förstörde en underbar film. Må ni alla hamna i den innersta, nionde cirkeln i helvetet.(Du vet, stället där Judas och Brutus blir uppkäkade av Satan själv) Där kan ni stanna, det förtjänar ni. Era jävlar
Betänk nu att det var över två år sedan jag såg Brokeback mountain, och att jag fortfarande är asförbannad, så förstår ni nog vilka spår upplevelsen lämnat hos mig. Jag kan gå länge och gnaga på saker som irriterar mig. Gör ni mig arg kan ni räkna med att jag kommer fortsätta vara det ett bra tag framåt…
Apropå det såg jag i en synonymordbok från 1970-talet som jag hittade i en hylla hemma. att pervers tydligen är synonymt med homosexuell. Era jävlar…70-talssverige platsar också i den nionde cirkeln. Arg.
Kommentera
juli 24, 2007 vid 6:40 e m (jobb, musik)
Är helt otroligt trött efter en lång dag på jobbet, trots att jag varit ledig i tre dagar, men det räckte tydligen inte för mig. Har ganska mycket att göra faktiskt, men det orkar jag inte. Jag tror att det blir sänggång vid nio ikväll, antingen för att njuta av mina nylånade böcker, eller för att njuta av sömn. Jag kan knappt vänta…
Men först ska jag nog vara lite elak, trots att jag är så trött(jag har nog varit ganska trött på senare tid, med tanke på att jag varit lite småelak då och då.)
Jag läste på aftonbladets hemsida för några dagar sedan att Jimmy Jansson finner det svårt att få tag på nytt skivkontrakt sedan Marianne grammofon sålts till Warner music(eller liknande). Jimmy är orolig för att han i framtiden kan tvingas ha musiken som hobby och inte levebröd. Jag kan bara säga: Hoppas hoppas.
Och på Warner music säger man: Man ska inte skriva kontrakt med artister bara för att binda upp dem, man måste veta att man har något att erbjuda också. Jag börjar gilla snubbarna på Warner mer och mer, och hoppas att de står på sig, och bestämmer sig för att skita fullständigt i Jimmy Jansson.
Eller vad säger du Maria? Eller vänta lite förresten, jag tycks mig minnas ett vitt bälte, med en viss herres autograf på…Hi Hi
Herregud vad elak jag känner mig…
1 kommentar
juli 22, 2007 vid 9:27 e m (tv)
På tal om Public Service är RAMP ett helt uselt program. Vem fan bryr sig egentligen? Bättre kan ni UR! (eller vänta förresten, det kan de nog inte. De stackarna(Malin skrattar otroligt elakt))
Kommentera
juli 22, 2007 vid 9:01 e m (film, tv)
Shrek 2 blev det igår kväll, för de som undrar. En helt okej film, blir något bättre varje gång man ser den, tack vare otaliga detaljer och roliga referenser. Helt underbar musik på sina ställen och en katt med världens största, bedjande ögon. Inte ett öga var torrt… Några roliga fakta om Shrek 2, på engelska dessutom:
¤ The crowd scene when Shrek and Fiona arrive at Far Far Away’s castle involved over 600 animated characters
¤ Shrek’s face is so expressive because it has 218 working muscles in it
¤ In the fight scene with Shrek, Puss in Boots tears out from the chest of Shrek’s clothing, in reference to the alien bursting out of Kane’s chest in Alien.
¤ Antonio Banderas also provides the Puss in Boots’ voice both in the Spanish and Latinamerican versions.
¤ William Stieg, writer of the original book, died during production. This film is dedicated to him.
¤ That’s a real Cameron Diaz burp during the dinner party sequence.
¤ Pinocchio’s solo on the dance floor during the Ball scene closely resembles Michael Jackson’s famous ”Billy Jean” routine.
Nu vet ni, och vill ni veta ännu mer kan ni ju söka er hit. Det gör i alla fall jag efter de flesta filmer jag har sett… Nej, nu ska jag koncentrera mig på Världens modernaste land. Public service när den är som bäst… Jag hoppas ni alla uppskattar den gröna shrek-färgen förresten…
Kommentera
juli 21, 2007 vid 9:56 e m (fest, jobb, livet)
Två gånger har jobbet ringt till mig idag och frågat om jag kunde komma in och jobba. Det får mig lite att känna mig mogen och ordentlig, men mest får det mig att känna mig irriterad. Klockan 06:15 är inte en rolig tid att bli väckt, speciellt inte om man är ledig. Speciellt inte om man kommit i säng efter två, alltså cirka fyra timmar tidigare. Speciellt inte om man spenderat kvällen före med vin- och öldrickande. Så jag tackade vänligt men bestämmt NEJ, och sov i sex timmar till. Skönt.
Andra gången de ringde var vid tvåtiden, och undrade om jag inte ville jobba på söndag. Hade jag varit modigare(eller kanske elak) hade jag skrattat dem i örat och lagt på luren. Istället tackade jag artigt för samtalet, man sa nej tack, jag är upptagen imorgon. Vad tror dom egentligen? Det här är ju min lediga helg, som jag sett fram emot i två veckor. Kan inte finnas mycket innanför pannbenet där inte.
Dessa två samtal, och ett alldeles för långt samtal med min morfar(grattis på födelsedagen på honom förresten) har gjort att jag kommit ännu längre i min kamp mot telefonen. Från och med nu ska jag aldrig svara i telefonen om jag inte känner för det, och då endast om jag vet vem jag kommer få prata med. Ringer någon med hemligt nummer får de snällt vänta tills någon annan är hemma som kan svara. Vill ni verkligen ha tag på mig måste ni alltså känna mig väldigt väl, eftersom jag är usel på att känna igen telefonnummer, eller så kan ni ju prova min mobiltelefon. Fast jag kan ju inte garantera något där heller. Även om jag vill svara kommer jag säkert inte göra det, min telefon låter ingenting när den ringer. Helt jävla skitusel är den…
Nej, tid för en film innan det är dags för sängen. Man kan ju inte gå och lägga sig vid 11 på en lördag ju…
Kommentera
juli 20, 2007 vid 4:55 e m (livet)
Mmm senap…
Senapsfröts belöning till mänskligheten. Vilken underbar gåva att bara ge bort sådär…
Tack lilla senapsfrö!
Kommentera
