maj 31, 2007 vid 2:29 e m (jobb, livet)
I grunden är jag en väldigt positiv människa, även om jag kan verka lite negativ ibland. Jag vet inte riktigt vad denna positiva livssyn beror på, kanske faktumet att inget riktigt dåligt någonsin har hänt mig. Jag bara antar att allt ska ordna sig, utan att jag ska behöva göra nåt speciellt för att det ska göra det. Och oftast är det det som händer. Allt ordnar sig, kanske inte alltid på det sätt som jag vill, men i slutändan blir det nästan alltid bra. Jag antar att jag har tur.
Har jag tex. lite pengar händer alltid något som gör att jag får mer. Är jag orolig eller nervös över något, vilket jag kan vara ganska ofta, går allt bra, mycket bättre än vad jag tänkt mig. Letar jag efter kläder eller skor hittar jag ganska genast vad jag vill köpa. Mitt förra jobb fick jag på den första ansökan jag skickade iväg, på min allra första jobbintervju fick jag jobb. Det fick jag på min tredje intervju också, är inte det lite lustigt?
Det är ganska lustigt hur saker bara ordnar sig för mig. Jag hade ställt in mig på att jag inte skulle få något jobb under sommaren, och jag tyckte faktiskt det var ganska ok, då skulle jag vara ledig hela långa sommaren och jag hade pengar som antagligen skulle räcka(om jag var sparsam, vilket jag är), men jag tackar ju inte nej när chansen till ett jobb dyker upp. Och gissa vad, chansen dök upp i tisdags.
Jag fick ett mail ifrån ett äldreboende som fått tag i mitt namn genom arbetsförmedlingen. Ett ställe som jag inte ens skickat en ansökan till tar alltså kontakt med mig, och vill att jag ska komma på en intervju.
Att arbeta på et äldreboende är ju inte drömjobbet, men ett jobb är ett jobb är ett jobb, och jag tycker att det är trevligt att jobba med människor, att träffa nya männsikor, och att ha ett arbete där man känner sig nyttig och behövd. Tro mig, så känner man sig inte som teleonförsäljare.
Så, jag kom precis tillbaka ifrån intervjun, och det gick helt gyllene. Jag vet inte ens om det kan kallas en intervju förresten, de ställde några frågor, och sa sedan att sommarjobbet var mitt om jag ville ha det. De måste ha varit lite desperata, de var ju så sent ute, och jag har nästan ingen erfarenhet, men vad gör det mig att de var desperata? Jag har ju ett jobb, som säkerligen kan leda till arbete under kvällar och helger i höst. Jag är förundrad över att jag inte tidigare har insett vilket positiv och roligt liv jag har, och glömmer jag någonsin bort det kan jag ju läsa det här inlägget, och påminna mig själv varför världen den 31 maj 2007 är en underbar plats.
Nej, nu måste jag hitta på något kul att göra i helgen, för att fira min tur…
Kommentera
maj 29, 2007 vid 7:34 e m (livet)
Jag har ont i nacken, i min lilltå, och jag har tråkigt. Det är inget roligt på tv i kväll och imorgon kommer antagligen bli lika tråkig som idag. Livet leker inte. Inte alls
Kommentera
maj 28, 2007 vid 7:11 e m (livet)
Dagen är slut om några timmar, och det är dags för utvärdering. Och idag blir den faktiskt bra, jag är rent ut av stolt över mig själv. Jag har haft saker att göra hela tiden, något som inte har hänt på hur länge som helst. Jag gick upp på tok för sent, det enda negativa med dagen, men jag går ju alltid upp sent. Resten av dagen har jag bara gjort nyttiga grejer. Tvättat, helt ensam dessutom, diskat, och tittat på gamla vänneravsnitt(jag lovar, det är nyttigt). Efter det gjorde jag en rabarberpaj, som ska avnjutas lite senare, och så lagade jag dagens middag. Jag har inte kännt mig så här upptagen och nyttig på länge. Det känns bra kan jag säga…
Kommentera
maj 24, 2007 vid 9:40 e m (framtid)
När jag var liten tänkte jag mig att när jag blev vuxen skulle jag bo på en bondgård full med djur, och skaffa mig massor med barn. Jag och min man, bonden, skulle ha en gårdsbutik där vi sålde ägg från frigående höns och hemmagjord sylt, och vi skulle leva lyckliga i resten av våra dagar.
Idag tänker jag inte riktigt likadant. För det första så skulle jag aldrig vilja bo på en bondgård, det skulle antagligen bara vara trevligt i tre dagar. Sedan skulle jag inse att jag befann mig flera mil ifrån närmaste stad, att man måste gå upp tidigt och arbeta massor, även på helgerna, och jag gillar att få min skönhetssömn. Speciellt på helgerna. Massor med ansvar and no semester makes Malin a dull girl…
För det andra vill jag inte ha massor med barn längre. jag är inte ens säker på att jag vill ha några barn alls. Min lilla utflykt som au-pair på Irland fick mig att inse att barn kan vara jobbiga, gnälliga, larviga, elaka(söta, snälla), och jag är rädd att jag aldrig skulle kunna uppfostra dem rätt. Jag skulle säkert bli som mammorna på Supernanny som har noll koll och som låter sina barn trampa på dem och deras värdighet. Och det låter ju inte skoj. Inte skoj alls. Plus så är barn onda, med det visste ni säkert redan.
Mina tankar för framtiden ser ganska så annorlunda ut nu. Istället för bondgård satsar jag på annat, något man kan göra, och fortfarande bo nära stan. Jag tänker mig att veterinär kommer att bli bra, och då kan jag skaffa mig trevliga husdjur istället för barn. Jag ska dock leva lycklig i resten av mina dagar, inget har ändrats där…
Kommentera
maj 23, 2007 vid 5:19 e m (jobb, livet)
Första gången som jag inte är hemma klockan tio på morgonen på säkert flera veckor, och det är då de väljer att ringa. Hur irriterande är inte det? Jag skickade iväg en ansökan på ett jobb för en vecka sedan, och det är just idag de ringer. De sa att de skulle ringa tillbaka senare idag, men det har de ju inte gjort. Slår vad om att de ringer tillbaka imorgon istället, ska vi säga vid tio-tiden. Gissa var jag är vid tio-tiden imorgon…Inte hemma. Helt underbart, jag är så lycklig. Ovanpå detta fick jag världens största vätskefyllda blåsa på min lilltå idag. Vad har den gjort för ont egentligen? Vad har jag gjort för ont? Jag får väl gå barfota till arbetsförmedlingen imorgon. Typiskt.
Kommentera
maj 21, 2007 vid 5:13 e m (livet, tv)
När man är arbetslös och inte har mycket att göra om dagarna, har man väldigt mycket tid att döda. Jag gillar att göra det genom att läsa, just nu har jag tre böcker på gång, vilket jag i och för sig alltid har. Nu tar det bara kortare tid att läsa färdigt böckerna. Ett annat sätt är att titta gamla vänneravsnitt, mest för att de faktiskt aldrig blir gamla, även om Rachels frisyr inte var så snygg de första säsongerna. Promenader står också ganska högt i kurs, om det inte regnar, då blir man ju blöt…
Men favoriten när det gäller att mörda sekunder och minuter är att titta på LOST-avsnitt. Köpet av säsong 1 och 2 hamnar definitivt på top-tio bästa köp. Jag längtar tills jag köper säsong 3, och äntligen får se vad som händer härnäst. En viss tripp till Irland fick mig ju att misssa jättemycket, och jag saknar att ha något att titta på onsdagar klockan nio. Jag kan/vill ju inte hoppa in mitt i säsongen.
Så det är det jag har att se fram emot, plus, självklart, de sista avsnitten av Six feet under. Synd att jag missade gårdagens avsnitt, men det finns ju repriser, som tur är…
Kommentera
maj 19, 2007 vid 9:13 e m (musik)
Fråga: Varför tycker folk om Tomas Ledin? Han är ju en läskig gammal gubbe med jätte jättedåliga låtar. Jag kan inte förstå mig på människor som köper hans skivor, och lyssnar på hans låtar. Har de någonsin ens lyssnat ordentligt på texterna, vissa är minst sagt konstiga. Detsamma gäller för Per Gessle och Gyllene tider, usla de också. Per är kanske till och med värre än Tomas, om möjligt. Gubbsjuka är vad de är. Och det värsta är att jag kan sjunga med i minst 75% av bägges låtar, och gör det ibland utan att tänka på det…Ondska…Ren Ondska.
Och när vi ändå är inne på ämnet läskiga gubbar måste jag ju nämna Claes af Geijerstam. Hans ögon är ju helt sjukt läskiga, och jag frågar mig varje gång jag ser honom vilka onda dåd han har uträttat. Jag är väldigt glad för att han inte sitter i idol-juryn längre. Nu är det ju bara Daniel Bretholtz läppar vi behöver få fason på, så är allt lungt sen.
Kommentera
maj 17, 2007 vid 7:13 e m (framtid, livet, minnen, vänner)
I see you baby, shaking that ass, shaking that ass! Det är ju trots allt kristhimmelsfärd , och jag har spenderat dagen med att minnas. Det har inte funnits så mycket mer att göra.
Gymnasiet, vilken underbar tid vi hade ändå. Inga bekymmer, och bara skoj(yeah right) Jag minns de dagarna man vaknade, och faktiskt var glad över att få gå till skolan(töntigt, jag vet) främst, självklart, för att träffa alla roliga människor. Jag minns ändlösa disskusioner och dåliga skämt, felsägningar och irriterande personer. Och händelseschack, mitt kära händelseschack. Vilken underbar idé, och vilket utförande sen. Jag måste skaffa mig en kopia. Och resorna sen. Tyskland var ju helt underbart, jag älskar tåglekar. Fast det mest underbara är väl nästan att jag minns gymnasiet med glädje. Jag vill inte göra om det dock, tre år räcker bra åt mig.
Och nu är det bara att se in i framtiden….vad som helst kan ju faktiskt hända, men jag tänker mig att det kommer bli bra. Jag längtar tills jag kan kalla mig student istället för arbetslös. Det låter så otroligt mycket bättre. Det här kommer bli bra, annars jäklar…
Det finns väl bara typ två personer till som förstår vad som menas med shaking that ass, men oj vad jag skrattar. Det blev ganska många tågresor i skrattets tecken, tack för det. Verkligen tack.
Kommentera
maj 15, 2007 vid 4:38 e m (bloggande, livet)
Wow, det var ett tag sen. Jag är tydligen inte lika bra på att blogga som jag skulle önska. Saken är den att jag har alldeles för mycket tid. Men, säger ni nu, om du har mycket tid kan du ju ägna hela dagarna år att skriva. Men anledningen till att jag har mycket tid är att jag inte har något att göra, och jag kan ju inte skriva om ingenting.
Idag till exempel gick jag upp klockan 11(vilket nästan är tidigt för mig, dagar är långa, speciellt om man inte har något att göra) åt frukost, tittade på The Ellen show(Ellen DeGeneres, vilken underbar människa) läste färdigt en bok jag tragglat med i nästan en månad, trots att jag tycker den var bra(Jane Eyre, en ny favorit) och lyssnade på musik. Efter det tittade jag på andra halvan av Late night with Conan O’brien(Conan O’brien, en ännu mer underbar människa) och sedan satte jag mig här. Klockan är redan fem, och jag har inte gjort något idag. Jag hade en promenad uttänkt, men mitt kära lår ville något annat.
Jag önskar att jag hade haft sinnesnärvaro nog att skriva det här igår, då hade jag i alla fall lite planerat. En blåsig promenad på eftermiddagen. Det blåste så mycket att man knappt kunde höra sina tankar(jag lovar, jag hör inte dåligt, det var vinden) och på kvällen tränade jag, vilket jag i och för sig lika gärna kunde struntat i, jag sträckte ovan nämda lår efter typ fem minuter. Så igår var jag ju upptagen hela tiden, om man jämför med idag.
Praktiskt taget det enda glädjade med dagen är att det är min lilla älskling Diesel Arnes födelsedag. Ett år är det lilla livet, och vi har firat med kattmynta hela dagen. Något av det roligaste som finns är att gnida in lite kattmynta på händerna, eller varför inte golvet, och sedan bara titta när kissen ligger på golvet och rullar runt i väldoften. Det är det som har roat mig idag, förhoppningsvis blir det något bättre imorgon. Är det tillräckligt bra kanske vi hörs.
Kommentera
